elinbackstroms

öppethus igår i skolan, säga vad man vill om det men fyihelvete säger iallafall jag.

ifredags var vi ett gänt sköna tjejer hos stephanie och firade henne och jessica som fyllde 19 i torsdags. Det var en kanonkväll, har inte haft så roligt på länge!
ja, vad mer? lediga imorgon men icke, tillverkning och träning inför företagspitchen står på schemat, samt försöka hinna med några tvättmaskiner. praktik och träning tisdag, onsdag is the d-day, presentationen av företaget..
torsdag, stockholm med skolan. yey...
fredag jadu ?

helgen i sig har vart riktigt lugn, eller fredags spåra en heldel och det straffade sig ganska brutalt lördagmorgon. jaja, det är helt och hållet mitt eget ansvar.

igår skulle jag, maja och joel laga mat tillsammans men vi kom inte överens om något (eller dom två kom inte överens) så det sluta med att joel gjorde nudlar, maja risgrynsgröt och jag käka tacochips. samtidigt satt mickis, sophia och oscar och käka finmiddag bredvid, hah!

ska snart iväg på min absolut första personalfest, med mina kära arbetskamrater på konsum. middag och bowling, yeeeehaaaa!

..och den jävligaste stunden i livet var den när du gick, och allting var förlorat. och där satt jag med mina grönagråa ögon och såg med blåögd blick, allt jag hade förstorat. Så kom änglar och ta mig till honom och ge mig en chans för jag tror att snart brinner det ett hjärta för honom någon annanstans.

..och den jävligaste stunden i livet var den när du gick, och allting var förlorat. och där satt jag med mina grönagråa ögon och såg med blåögd blick, allt jag hade förstorat. Så kom änglar och ta mig till honom och ge mig en chans för jag tror att snart brinner det ett hjärta för honom någon annanstans.

jag vet inte vad jag ska skriva. jag är fortfarande förvånad att allt kan gå från helt underbart och perfekt till rent ut sagt åt helvete på bara några få månader. jag hade den bästa sommaren i mitt liv, eller iallafall början på den sen efter det som hände har allt bara gått utför, precis allt.
jag orkar inte längre, orkar inte vara den som ska ordna upp allt åt alla, vara den starka. jag vill va svag precis som alla andra, vill alltid ha någon där som gör allt jobbigt åt mig, men icke. jag sköter då fan allt jobbigt själv, utan någon som helst back up från de närmsta. jag vet inte vart jag ska vägen utan dig, du som gjorde allt för mig. du som alltid förstod och alltid fanns, vart är du nu? jag vet inte, du är borta och jag vill helt enkelt inte inse det. vill inte vara utan dig, inte alls. jag väntar och väntar fast jag innerst inne vet att ingenting kommer förändras.
allt går åt skogen och jag ser på medans det sker.
om jag bara kunde stoppa undan alla känslor och fortsätta som tidigare så hade jag helt klart gjort det, antar att jag har gjort det de senaste månaderna men nu kommer allt i fatt mig. ALLT på samma gång. jag vet inte hur jag ska förklara för dig att du är den enda som får mig på rätt spår, så snälla försvinn inte ifrån mig..

praktik idag, började 9 fast runt halv 9 så fick jag ett sms från handledaren som ville att jag skulle börja 7 de resterande dagarna. suck.. men är visserligen skönt att ha hela dagen framför sig sen när man slutar så tidigt som 14. idag började jag alltså 9 så jag hann leka lite med facet imorse, så vad tycks? har kanske som ni vet ingen fungerande kamera så photo booth gör sitt bästa. OCH jag vet att mina ögonbryn ser förskräckliga ut men skitsamma.

fem minuter tar det tydligen för helvete att bryta ut. Jag orkar inte med skiten och jag orkar inte med er. ni två kan rent ut sagt dra åt helvetet, ne men vänta nu. vare inte just det ni bad mig att göra? jävla idioter!