elinbackstroms

jag vet inte vad jag ska skriva. jag är fortfarande förvånad att allt kan gå från helt underbart och perfekt till rent ut sagt åt helvete på bara några få månader. jag hade den bästa sommaren i mitt liv, eller iallafall början på den sen efter det som hände har allt bara gått utför, precis allt.
jag orkar inte längre, orkar inte vara den som ska ordna upp allt åt alla, vara den starka. jag vill va svag precis som alla andra, vill alltid ha någon där som gör allt jobbigt åt mig, men icke. jag sköter då fan allt jobbigt själv, utan någon som helst back up från de närmsta. jag vet inte vart jag ska vägen utan dig, du som gjorde allt för mig. du som alltid förstod och alltid fanns, vart är du nu? jag vet inte, du är borta och jag vill helt enkelt inte inse det. vill inte vara utan dig, inte alls. jag väntar och väntar fast jag innerst inne vet att ingenting kommer förändras.
allt går åt skogen och jag ser på medans det sker.
om jag bara kunde stoppa undan alla känslor och fortsätta som tidigare så hade jag helt klart gjort det, antar att jag har gjort det de senaste månaderna men nu kommer allt i fatt mig. ALLT på samma gång. jag vet inte hur jag ska förklara för dig att du är den enda som får mig på rätt spår, så snälla försvinn inte ifrån mig..