elinbackstroms

känslorna och humöret svajar upp och ner och jag vet inte ens själv vad jag känner. jag hatar mig själv. jag är för rädd för att ens känna kärlek för en annan människa. jag vill bara försvinna en månad eller två, börja om på nytt.
det är omöjigt, och jag vet att jag måste ta tag i skiten och i mig själv. men alla bara försvinner och det är mitt fel.

fundera, jag kan inte fundera. jag gör det bara mer invecklat om jag ska fundera och tänka på det.